fredag 22 oktober 2010

Fetdebatten rasar hos Dr. Phil.

Jag tittar sällan på Dr. Phil men just i dag tittar jag. Fathaters vs chubbies. Det är otäckt att höra vad smala tror om såna som jag.
En av deltagarna heter Michael, han driver ett gym. Han har gymmets slogan på sin tröja. Det står “No chubbies”.
Hade jag mötts av den texten på ett gym hade jag aldrig ens öppnat dörren.
Det är tur att Kelly Osborne sitter där och är smart och vältalig, annars hade fetthatarna gått bärsärk.
Tänk att man ska behöva försvara hur man ser ut mot människor som inte har en aning om hur det är att vara fet.
Personer som kanske tycker att jag är dum i huvudet bara för att jag är fet.
I tv sitter en spännig gymkille och talar om att han inte hatar feta människor utan bara deras beteende. Han säger att alla “chubbies” är lata och skyller ifrån sej.  Det är märkligt att jag och miljoner människor över hela världen är precis likadana.
Hur kan det vara så viktigt för andra att jag är smal? På vilket vis stör min fetma andra människor?
Varför blir jag tipsad om viktväktaryouhurt? Hade jag blivit det om jag varit normalviktig?
Jag tror att människor vill hjälpa även om det är ett ganska taffligt sätt. Men vill de att jag ska gå ner i vikt för att jag är ful som fet eller är det för att jag är sjuk som fet (vilket jag inte är)?
Och varför vill jag gå ner i vikt? Är det för att jag inte trivs som fet eller är det för att samhället lärt mej att jag ska vara smal?

2 kommentarer:

  1. Det finns menar jag bara ett argument för att andra/samhället ska "lägga sig i" om vi som är för korta ifht vår vikt inte "gör något åt det" och det är vår hälsa. Jag är ödmjuk inför den "pekpinnen" som jag ger mig själv. Men det är det enda!!

    Egentligen är vi två grupper, långa/normallånga och vi under medellängd. Stigmatiseringen är kraftigare mot oss som är kortare vågar jag påstå. Är man dessutom man och tunnhårig blir det ganska trist emellanåt. Man märker det överallt. En storväxt och rejäl överviktig kompis sökte t.ex. ett riktigt "höjdarjobb" för någon tid sedan. (Akademiska meriter, stora befogenheter, ma ansvar och rejäl lön). Kom som en av två till en rätt jämn "final". Det var 150 sökande. Jobbet gick till den andre finalisten. Han som inte fick jobbet hörde bakvägen att det var hans format som avgjorde.

    SvaraRadera
  2. Ja det är nog det enda, men så länge jag orkar gå 5 kilometer och blodtrycket är bra så ser jag mej som ganska frisk.

    Det är dåligt att välja bort någon pga utseendet, de som intervjuar borde banne mej sitta i ett mörkt rum.
    Men vad gör man för att ändra det beteendet? Tänk att av alla människans egenskaper var vikten det som avgjorde. Det som betyder minst.

    SvaraRadera