tisdag 6 december 2011

Långkoksmöjligheter

När vi flyttade hit upptäckte min mormor att spisen inte var som den skulle, allt stormkokade på den. Potatisarna hoppade som loppor i kastrullen och alla mina grytor blev svarta i botten av fastbränd sås.
Jag försökte baka bröd, men det blev varken fint eller roligt. Mina bullar blev lika ojämnt gräddade som jag själv brukar bli på solsemester. Fast jag pöser nog lite mer än bullarna gjorde.

En reparatör tillkallades, en ganska otrevlig sådan men han gjorde det han skulle och inte blev något bättre för det.
Spisen var fortfarande galen och jag hatade den, hatade den av hela mitt svartbrända hjärta.

När Rebecka (spisexpert) konstaterade att värmeslingan i ugnen bara fungerade till hälften, då grinade jag nästan. Till råga på allt så hörde ugnsplåtarna inte till just den här spisen. De hade sågats till för att passa, fult och knöligt tillsågade. Så pass illa att de knappt gick att knöla in i ugnen. Dessutom så var de urgamla, brända, knöliga och sorgliga. Inte alls de glatta, blanka plåtar man vill lägga sina jäspösiga bullar på.

Men i förra veckan när jag kom hem från en eftermiddag i Närsjö så stod den där, den underbart vackra skapelse från Gorenje som jag flera gånger slickat på inne på Byggvaruhuset. Spisen med stort S, spisen i mitt hjärta. Med varmluftsugn, termometer, tidtagarur, klocka, spisvred som går att trycka in så fronten på spisen blir slät, fungerande plattor som man kan ändra storlek på, härliga, vackra släta plåtar i olika modeller, ett blankt, fint ugnsgaller och skenor i ugnen som gör att man kan dra ut plåten när man ska provsticka sin potatisgratäng istället för att sticka in handen i ugnen.

Min underbare sambo hade i smyg beställt spisen och fått den hemlevererad när jag var ute på jobb. Rebecka och Robert från Byggvaruhuset tog den gamla satansspisen med sej när de for och jag hoppas att den brinner i helvete.

Nu kan jag koka knäck och gröt så mycket jag vill!

(den underbare sambon betalade även fakturan när den kom)

måndag 5 december 2011

Tjära Tåmten

Jag önskar mej anteckningsblock i julklapp, fina anteckningsblock av återvunnet papper och i lite ruffig stil. Jag sökte på etsy.com och hittade så många fina.

Visst måste man älska dem lite!

Så snela tåmten, glöm mej inte.

söndag 4 december 2011

Lite jazz.

En låt som piggar upp och påminner om Prag. 

Den var givetvis mycket bättre på en gata i Prag. Peter filmade det och jag hoppas att filmen ligger på en hårddisk nånstans och inte försvann med kameran som blev stulen.

Många rum

I vårt hus finns det många rum, 8 närmare bestämt. Just nu är det bara ett som är tomt. I ett tomt rum finns många möjligheter, det är väl mest fantasin som sätter gränser. Visst vore det fint med ett eget kuddrum eller ett helt rosa rum. Eller bara tapetsera med galet mönstiga tapeter och möblera med världens skönaste fåtölj, så kunde man sitta där och fantisera sagor om djungeltapeten.

Ett tag funderade jag på om jag skulle göra superfint i det där tomma rummet, härliga blommiga tapeter och en superskön säng. För att sen hyra ut till trötta morsor som behöver komma bort och ta sovmorgon. De kunde få frukost serverad i sängen och så ligga kvar i sängen med den bästa boken hela dagen. Eller ta en promenad och titta in genom folks fönster när det börjar mörkna.

I det fulaste av våra rum har jag ställt ett gammalt skrivbord som jag köpt för 210 kr på facebook. Det ska bli min plats för kreativitet och räkningar. Visst låter det som en härlig mix. Fast räkningarna kan jag gömma i en låda och glömma tills nästa månad.
Jag har ju mitt flickrum men det är där jag blir snygg och leker att jag är musikalskådis. Det är där vi träffas och gräver runt i smycken och kläder.
Skrivbordet ska bli min privata plats, dessutom så kanske jag kommer in på högskola och då behöver jag nånstans att plugga. Det duger inte att sitta i vardagsrumssoffan framför tvn och dega.