fredag 29 januari 2010

Jag ger mej in i vargdebatten

Igår läste Peter onsdagens mora tidning för mej, en av läsarinsändarna var helt otroligt dum. Jag blev förbannad.
Nån “jägare” som satt och talade om hur mycket pengar allt älgkött som vargen åt kostade oss “skattebetalare”.
Det var en radda miljoner.
Och därför var det bäst att utrota vargen helt och hållet.
Jag undrar just vad som händer härnäst, kanske måste vi utrota småfåglarna för att de äter upp alla solrosfrön för vegeterianerna.
Vargen, ett ganska normalt djur får inte äta sej mätt på älgkött men till tyskarna säljs jakträttigheter för att de ska få nöjesjaga.
De släpper ut kungen med bössa, nån driver fram älg och så får han skjuta den. Ren nöjesjakt!
Men sånt gör ingenting.

I vargfrågan är min åsikt: Vargen ska få finnas men hållas inom rimliga mängder. Vargjakt när det behövs men inte skjuta mer än vad som är nödvändigt.

Jag har lärt mej av en vargspårare att anledningen till att vargar närmar sej byar/samhällen är att hundtik och vargtik luktar likadant. Hanvargar raggar alltså brudar!

torsdag 28 januari 2010

Snart kommer Rebecka

vi ska och träna!
Kan ni förstå det? Jag ska träna, nästan helt frivilligt.

I dag har Sälen avlöpt ganska smärtfritt, det gick fort och smidigt. Men ändå längtar jag tills säsongen är över så jag slipper alla turister. Folk beter sej ständigt som om de är gjorda av pengar. Jag mötte en brödgubbe som sa på rungade malungsdialekt
-De tror att de har köpt fjället.
För så är det, var man än går så är där turister som tror att bilväg är samma sak som promenadstråk.
Inne i affärer så går de bara rakt på, de tittar inte, de tänker inte bara lullar runt i sin egen värld.
Jag vill bara säga
-SE DEJ FÖR!!!
Men jag låter det vara..

Idag har jag sökt sommarjobb, samma som vanligt och det verkade som om jag var först. Men vem ringer om sommarjobb den 28 januari?
Jag hoppas att jag får det!

Igår köpte jag nya muffinsformar, dessutom fick jag massor av Cilla i julklapp. Jag måste verkligen baka snart. Fast alla idéer har farit ut genom öronen tror jag. Inte något ovanligt och gott kan jag komma på.
Hjälp mej att fantisera ihop ett gott recept. Fast helst utan krokodil för det är så svårt att få tag på så här mitt i vintern.

onsdag 27 januari 2010

För tidigt

Jag vill bara säga att halv 6 är alldeles för tidigt. Jag längtar så jag kan dö efter en sovmorgon, en endaste sovmorgon.DSC_0419

måndag 25 januari 2010

Tina & Jörgen! I ♥ YOU

Och det är alldeles på sant! Tänk att vanligt fast ovanligt familjeliv kan göra sej så bra i tv.
Barn som är fostrade och roliga, föräldrar som är lite kära i varandra och så en skön sammanhållning.
Dessutom tycker jag att bussen varit fantastisk! Det är ju en strålande idé att åka hela familjen tillsammans och att barnen kan pyssla lite istället för att bara trängas och stirra ut genom fönstret.
På familjeliv.se var folk skitarga på bussen, det var oansvarigt att åka så med barn och bla bla blaaaaa.
Jag tycker att det är helt tvärtom, coolt och socialt.
Så Tina & Jörgen, fortsätt så här!
Jag älskar det!

söndag 24 januari 2010

Min lediga dag

Jag hamnade hos Rebecka i går och kom hem lite sent. Vid 23 ungefär. Datorn tog tag i mej en stund och sen slocknade jag.
Från början tänkte jag att söndagen skulle påbörjas med frukost och sen städning som ackompanjerats med glada visslingar.
Det blev inte riktigt så…
Jag häckade naken framför datorn tills Karin ringde, jag tog på mej ett linne. Sen ringde Peter och jag drog på mej trosor.
Sen började städdagen, sakta sakta gick det.
Men till slut så hade jag gjort det jag skulle, till och med dammat elementet har jag gjort.
Efter all städning värmde jag min sedvanliga tomatsoppa på tetra, till den bacon, creme fraishe och lite gammal baguette.
Sen somnade jag på soffan givetvis. Men jag hann se ett avsnitt av Pushing Dasies, det är en serie alla borde se.
Vansinnigt fin, smart och spännande.

Dessutom har Bonde-Roger lovat mej att komma till gården och köpa riktig komjölk. Peter vill göra gröt och jag vill baka bullar på den.

Men nu ska jag ner till Handlarn och köpa chips, dipp och cola.

lördag 23 januari 2010

Inte så ekonomisk

Det är lördag, på måndag kommer lönen. Alltså sitter jag här med 50 kr. Som jag lånat av Peter.
För jag är inte alls ekonomisk, jag behöver nån som tar mitt betalkort och ger mej en daglig dos pengar.
Nån som förhindrar att jag köper skor och ögonskugga!
Men det finns ingen sån. Det gör att lägenheten svämmar över av skor och ögonskugga. 
I dag damp dock ett brev från OKQ8 ner i brevlådan, jag har ett ok-kort som kanske är borttappat. De talade om att man kan sätta in pengar på sitt kort och sen betala med det.
Så i rödaste rappet bestämde jag mej för att börja sätta in bensinpengar på mitt ok-kort! 5000 kr i månaden eftersom jag använder bilen i tjänsten.
Jag hoppas att det är ett steg närmare ekosmart!
(jag hoppas att det blir som jag bestämt)

Jag har funderat på en liten sak till, lite bittert kanske men ändå sant.
Det finns bloggläsare & LK-fans som nog tror att Peter är Gud. Visst är han känd, visst är han duktig men Gud är han inte.

Ibland tycker jag mej höra en viss ton hos folk när de pratar med mej, de har ett lite befallande sätt. De tycker att jag ska “ta hand” om Peter.  Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det här fint men jag tror att somliga vill att jag ska se upp till Peter som fansen gör. Att jag ständigt måste stryka medhårs, att jag ska stå hemma och jubla när han kommer hem och att jag ska “sköta om” honom.
Kanske borde jag be om en autograf?
För vissa är Peter en artist, för mej är han min sambo. Sambo i första hand, artist kommer lite längre ner på listan.
Vi ryker ihop som alla andra, vi är tråkiga som alla andra, vi är roliga som alla andra, vi har lustiga egenheter som alla andra.

Det är inte så att han sjunger för mej hela dagarna och jag står bredvid och tindrar med ögonen.

Slutklämmen blir väl att: Peter är inte Gud och jag är inte hans hushållerska.

torsdag 21 januari 2010

Emo, 29 år…

Igår var jag till Salong Huvudgatan och var provdocka. Frisörerna hade varit på kurs och lärt sej avfärga hår och eftersom mitt hår är färgat i svartaste svart så ville Gullan prova på mej.
Jag blev blekt, färgad, klippt och sminkad. Det tog lite drygt 3½ timme, sen fick Peter komma med kameran och fota oss.
Alla blev strålande fina i håret!

Jag blev så här.DSC_0176DSC_0172

söndag 17 januari 2010

Att byta skepnad

eller hur man gör sina grannar riktigt vansinniga…

Mina veckor på jobbet är verkligen själdödande så bloggen får lida för det. Jag ser aldrig roliga saker eller roliga människor bara turister i pjäxor och butikspersonal. Ingen inspiration alls.

Men igår kväll när Peter kom hem från Grammisgalan (de vann faktiskt årets dansband) så åkte vi på Lammet och Grisen i Sälen (rekommenderas). Bilen gick sönder lite grann och vi åt en strålande middag bestående av mycket kött.

Väl hemma igen hängde Peter upp sin nya backdrop på sin nya backdropställning, sen knäppte vi kort på allvar. Min teaterådra kom fram och jag tokade mej rejält. Grannarna fick höra en mycket falsk version av “New york New york” med tillhörande dans. DSC_0002Först var jag hård DSC_0027sen blev jag fundersam DSC_0045Plommonstop i papp och en blå sammetsfluga blev cabaretartist DSC_0069sen tokig konstnär, eller om det är min hyllning till Gunilla Pontén. DSC_0092Våldsam musiker DSC_0101

som blev snäll :-)

onsdag 6 januari 2010

Bränd grädde

Jag har lagat mat, jag måste efter som Peter är på det stora havet (östersjön).
I går bestämde jag att potatisgratäng är bra mat, så en gratäng skulle det bli. Jag kom hem tidigt från jobbet i dag (17.00) så jag satte igång att skala potatis, skiva potatis, skiva lök och leta efter en lämplig form. Jag hittade en för stor form, en för liten form och så en som passade perfekt men det var en blomkruka så jag lät den vara.
Efter lite grävande i ett skåp hittade jag en springform i precis rätt storlek. Jag tjoppade i potatis, lök, grädde, kryddor och riven ost, sen slängde jag in alltsammans i ugnen.
Här kommer ett litet aber, springformar läcker…
Det började droppa grädde i ugnen, jag tätade lite med aluminiumfolie. Det hjälpte inte, inte alls faktiskt.

Efter 40 minuter tog jag ut formen, då hade all grädde runnit ur. Jag hällde på mer grädde och ställde in den igen, samma sak en gång till. Grädde överallt och en stank av pannkaka.

Till slut blev det mat ändå, ganska ok gratäng men fortfarande lite för fast. Jag hällde resterna av gratängen i en avlång sockerkaksform, hällde på mer grädde och kastade in kalaset i ugnen. Efter ytterligare 20 minuter tog jag ut en kletig härlig gratäng. Dock smakade den lite matos…

p.s brandvarnaren började tjuta flera gånger under den här matlagningsorgien. Jag vet inte om det berodde på röken eller på min usla köksvana. d.s

tisdag 5 januari 2010

Hur kan det bli så?

Förut när jag jobbade supermycket bloggade jag ändå, helst på nätterna när hjärnan gick på högvarv.
Men nu när jag oxå jobbar supermycket har jag inte ett endaste ord att skriva. Jag är mest trött och stressad, hur kan man bli så stressad av godis?
Fast det är nog inte godiset utan handlares skitnödiga inställning till sin affär. De kan liksom aldrig bestämma sej och hur än jag ställer mej så har jag röven bak.
I dag har jag hispat så mycket mellan att vilja jobba och skita i alltsammans att jag fått ont i magen. Det ringer, jag svarar, nån klagar, jag tar åt mej fast jag inte tycker att det är mitt fel.
Nästa ringer, jag svarar, bedömer min jobbsituation som svår, sitter i kläm.
Hur viktiga kan nötter vara för människans fortsatta existens?

Det känns som om det som tar stryk, det är jag och mitt kreativa sinne. Ingen pratar med mej om dagarna, ingen ger upphov till något roligt att skriva om.
I dag blev jag till och med arg på en gubbe som försökte ta min aftonbladet. Sån brukar inte jag vara.
Men jag kan säga att jag hatar turister mer än vanligt, det är aldrig nån som ser mej där jag står och jobbar. Jag menar inte att de ska stanna upp och titta på mej utan snarare att de kanske kan väja för mej när de dundrar fram med kundvagnar, barnvagnar och pjäxor.

Inte ens kameran är rolig längre, var ska detta sluta?

fredag 1 januari 2010

Från fjortis till tant på ett decennium

Under millenieskiftesnatten hade vi fest på Gärdet där min första lägenhet låg. Där hade jag hjälp till med tapetseringen av köket och valt tapeter till resten av lägenheten. Det var där onsdagsochlördagsstädningen ägde rum, där myntades även uttryckte “som en vobblande trehjuling in i en vägg”.
Den nyårsnatten dök Camilla upp, askalas och ville nyårspussad och bli baddad på sitt knä som hon slagit sönder när hon ramlat på gatsten.
2001 flyttade jag från den sambon och den lägenheten, jag flyttade jättelångt. Nä nu ljög jag, jag flyttade ca 700 meter, tvärsöver järnvägen bara. En söt lägenhet med ett gammalt djupt inbyggt badkar. Jag ägnade kvällarna åt tv, cigg och timmeslånga telefonsamtal med Camilla.
Jag och Camilla inledde en “slampig” period, vi drack brännvin special för det var det billigaste som systembolaget hade att erbjuda och vi sprang på Wasa och dansade till “en rosa helikopter”, vi hängde i bästa hörnet på hotell Siljan och vi drack lakritsshots tills vi dånade.. Jag tog mitt taxileg och körde sjukbil, det gick typ åt helvete. Jag hatade det!
2002 blev jag sambo för andra gången, det var tragiskt. Det visade sej att han var alkis och spelmissbrukare. Han gjorde slut på sina egna pengar och sen på mina. Jag jobbade och tog hand om hans barn så gott jag kunde. Då bodde jag i en lägenhet på rödmyren i Mora, ett ghetto måste jag säga. Dit skulle jag aldrig flytta igen. Grannarna var alkisar, knäppskallar och unga mammor. Kaos helt enkelt.
2003 började jag jobba på Mora taxi på allvar, varannan helg och hela veckorna. Men Bosse var en bra chef som det var lätt att jobba för.  Jag blev kompis med Bettan och Carola, båda jobbade med taxi.
2004 gjorde jag mitt livs misstag och gifte mej, det får jag höra än i dag. Tyvärr är det inget jag kan göra ogjort men klänningen var fin i alla fall. Det hela slutade i fylla (inte från min sida, jag var spiknykter). När vi kom hem spillde min granne Kerstin mousserade jordgubbsvin på min fina klänning och när jag stoppade klänningen för 3500 kr i tvättmaskinen satt det grannar och hundar i min soffa och söp (inte hundarna)
2005 skilde jag mej, tack och lov. Med hjälp av vänner och en ny pojkvän så ordnade det sej. Jag jobbade, flyttade till Orsa, fick köpa ett helt nytt hushåll eftersom den tidigare äkta mannen behöll allt som var mitt.
Jag festade lite grann, förälskade mej i min dubbelsäng och i en kille. Det var struligt men roligt på ett bisarrt sätt.
Vi hängde i garage och på racebanan, jag fick provsitta världens fulaste motorcykel, åkte amazon och jag spelade så mycket på stereon att framskärmarna lossnade lite grann.
Jag provade att slåss en tidig morgon på Orsa Camping, det var ingen höjdare men det firades med en folköl när jag kom hem.
Dessutom lät jag två helt främmande killar låna min lägenhet en natt när de inte hade någonstans att bo. Jag fick några folköl och en lapp som tack.
2006 träffade jag Peter, det var ju inte meningen att det skulle bli något. Vi var ju bara kompisar. Men jag gjorde slut med min kille och sen råkade det bli Peter. Jag hjälpte honom att flytta från Rostjå i Åsen och ner till HSB på bynn. Jag flyttade in i HSB ungefär samtidigt jag oxå, fast det visste vi inte då.
Jag åkte till Malung själv för att höra LK spela, jag söp mej lite för full på ishallen och fick ledas hem. Peter gav mej skjuts på motorcykeln för första gången. Vi åkte till Hudiksvall på minisemester i min kassa peugeot.
Jag fick min urticaria av all stress, det var plågsamt.
2007 slutade jag jobba åt Bosse på taxi och började hos LarsErik istället. Jag jobbade mycket, jättemycket. Varje helg i 6 månader, jag var helt förstörd på söndagarna.
Vi bodde på hotell i Gävle och köpte en ny bilmotor till min bil. Peter köpte sin volvo.
Varma sommarkvällar åkte vi till Lokatjärn och badade, vi åt nog mycket glass och grillade på taket.
Genom min kompis Magnus fick jag jobb som parkeringsvakt.
Jag bestämde mej nånstans här för att säga upp mej från jobbet.
2008 sa jag upp mej från taxi och blev personlig assistent istället. Jag fick många nya fina arbetskamrater och roliga brukare.
En hel sommar var jag bara PA, det var jätteskönt.
Jag och Peter bestämde att vi skulle åka utomlands, det var liksom på tiden. Vi valde Bulgarien och hamnade i Nessebar på ett barnovänligt hotell, Monte Christo.
Det var underbart, vi åt pizza och badade, shoppade krimskrams och fotade katter och varandra.
Jag började på Burgers bar, flottplejset på jorden. Så här i efterhand kan jag säga att jag hatar att steka hamburgare.
Tillsammans med Anette och Tub började vi försiktigt att planera en resa till Paris.
Peter hjälpte mej att köpa min nya bil, jag sålde den gamla för 2000 kr.
LK var med i dansbandskampen och vann, tack vare detta blomstrade min blogg och hela Sverige började bugga.
2009 åkte vi till Paris och Bulgarien. Mitt pass har blivit ganska brukat på 1 år!  Jag provade att leva på a-kassa, det gör jag aldrig om. Jag fick en klänning uppsydd för att jag skulle på årets dansbandskamp, jag målade utan min hyresvärds vetskap om mitt sovrum i rött och vitt. Jag skruvade upp min första bokhylla, slängde gamla möbler och köpte en disneygran!
På sluttampen så fick jag jobb som säljarassistent och butikskonsulent.