Jag försöker tänka att jag har lika fint som alla andra hemma, eller nästan i alla fall. Det finns säkert ingen annan som har källaren full med gamla nummer av Kalle Anka, Fantomen och Uti i vår hage eller skrubbar fulla med gamla mattor, trasiga stolar, kläder, toapapper och värmeljus.
En gång såg jag ett garage målat i vitt med raka fina hyllor på väggarna, på hyllorna stod det lådor med innehållsförteckning som tex “Leksaker 2-2.5 år”. Av sånt får jag panik. Här slänger vi in allt och hoppas att ingen slår ihjäl sej när de öppnar dörren nästa gång.
När jag läser inredningstidningar får jag oxå panik, prylpanik. Här finns det lite prydnadssaker och ljushållare, i inredningstidningar (och vissa hem) så har man pyntat så in i helvete. Man har inte ett par gardiner i ett fönster utan gärna tre par, omknutna med tofsar (tassels för att prata Maria Montazami), det finns små sideboards med blomsterarrangemang, bokhögar och dricksglas med piffiga mönster. Man har draperat filtar över soffan eftersom det ser tråkigt ut att bara vika dem och slänga dem över armstödet och på nåt middagsbord är det redan dukat till finmiddag med tre sorters tallrikar, olika glas och mer blomsterarrangemang. Här äter vi framför tvn på gamla safari-tallrikar utan arrangemang.
Titta bara på de här sovrummen, VEM jag frågar vem har råd att köpa så jävla mycket prydnadskuddar?