Huset, en saga utan slut.

Vi letar hus, ett fint, praktiskt, gammalt, charmigt, rymligt, helt, varmt, ljust hus med plats för oss två. (billigt oxå)
Vi vet att vi vill ha många rum, gärna 8. Alla behöver inte vara stora. Peter vill ha fotoatelje/musikrum &  framkallningsrum, jag vill ha ett eget rum för mina kläder, smink, pinaler och ett skrivbord. Så att det inte behöver spridas i hela huset, bara hålla sej i sitt rum (sure!!!)
Sen ska vi givetvis ha kök, vardagsrum, sovrum och tvättstuga.
Helst ett litet större kök så man kan ha ett stort bord. Nu har vi barbord, vid det ryms det max fyra personer. Och då är det jäkligt trångt. Middagsbjudningar är knappt att tänka på och om vi ändå gör det så får vi sitta i vardagsrummet framför tvn.

Så vi letar och letar, en husvisning har vi varit på men det huset var så otroligt fel. Sött men fel.
Vi har ringt nån mäklare om ett hus som var bra, men då hade det precis kommit in ett bud. Det budet blev accepterat så vi hann inte ens inspektera huset live.
Mäklaren ringde oss om ett skitfult “lyxhus” för 1995000 kr, helkaklat kök och garderober i nån körsbärsaktigt trä. Urk!
Mäklaren ringde igen och erbjöd ett tegelhus i Utmeland, 975000 kr för något som såg ut som en kvart. Eller i alla fall så var det ingen som renoverat på 35 år eller så och teglet vittrade sönder.
Jag skulle tro att båda objekten legat ute ett tag och att nån var desperat.
Vi har hittat ett bra hus i Kråkberg med passande trädgård, antal rum, pris and so on. Men då är det så trångt mellan gårdarna att det med nöd och näppe ryms ett normalt kreditkort.

Jag hoppas att någon med en sekelskiftesvilla (med installerad bergvärme) ska erbjuda oss den för pass 300 000 kr och bara säga “lev väl”.
Men tills dess fortsätter vi väl titta på alla dessa hus som till överpris ligger trångt, bara har direkt-el och dessutom orenoverade toaletter.