lördag 16 april 2011

Hur rädd är du?

Jag bor i skogen, här är många rädda. Rädda för vargar, rädda för utlänningar, rädda för att sticka ut, rädda för att gå mot strömmen.
Man röstar på SD för att slippa invandrare, man skriker SKJUT, GRÄV, TIG för att slippa varg, man klär sej i långbyxor och fleece för att se ut som alla andra och man dricker hårt, brölar och slåss på café för att inte visa hur man är skapt på insidan.
Till och med tjejer, som jag alltid önskar lite mer av går bredbent, brölar och bröstar sej istället för att slappna av och tala om vad som trycker dem.
Hårdrocksattityd, att vara frän är det som räknas. Man vågar inte förändras utan håller stenhårt i det man har. Att vara svart, hård och giftig är viktigt fast man på insidan är trasig, ledsen och mjuk. Men sånt kan man inte erkänna för då kanske man måste lämna flocken.
Bara en sån sak som att ta av sej byxorna och prova en klänning för en dag är nästan som att dö. Att ta av sej jeansrustningen är som att klä av sej helt naken, hela personligheten sitter i kläderna och sminket.
Ändra man på det så dör man direkt.

Jag tror att så många här har ångest för att de inte gör det de vill göra. De gör sånt som förväntas av dem, det som flocken gör.
Jag får höra av många att de aldrig skulle våga göra som jag och då har jag bara tagit på  mej en klänning och satt upp håret.

Ibland funderar jag på gardiner, på hur folk har det i fönstren. Numer bor jag mitt emot ett hyreshus, jag ser många fönster men bara några olika stilar. De flesta har persiennerna nerdragna, alltid! Vill de inte släppa in sol? Vill de inte att jag ska se in hos dem? Vill de inte se mej?
Andra fyller sina fönster med rutiga gardiner med franskanter, stora krukväxter och fönsterbelysning, de verkar heller inte vilja släppa in något solljus eller se ut. Skäms de? Är de rädda för solen? Hur kan det vara så att man vill stänga det fina vårljuset ute med hjälp av små träpallar att ställa krukväxter på?
Bara några enstaka har tillgång till solljus genom fönstren, det innebär även att jag tittar in. Men det är ju så fint att kunna titta in lite grann och se att det lever människor bakom fönster och gardiner. Att det finns liv även här.

Så kära Älvdalingar, släpp ångesten, gör det ni vill göra för en dag och sluta vara så rädda för vad andra människor ska tänka.
Det kan inte mer än gå åt helvete!

7 kommentarer:

  1. Jättebra inlägg det här!

    SvaraRadera
  2. Håller med till 1oo% men jag tror inte att så många kommer att våga tyvärr!:( Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  3. Riktigt riktigt bra och välformulerat. Håller verkligen med. Men kan Du inte utveckla vilken grupp, ålder, klass, by eller så, (inte personer, det begär jag inte) som skapar "strömmen" som man inte vågar gå emot? Hur anges m.a.o. "tonen" i Älvdalen nuförtiden? Vem är man rädd ska se vad så att man drar man ner persiennerna o.s.v.?

    SvaraRadera
  4. Anonym: Jag vet inte vilka det är som drar upp riktlinjer här :-) men jag har ju jobbat/pratat med en del och det är en änsglig stämning.
    "hur ska folk tänka om jag gör på det här viset", "vad ska folk tycka om jag färgar håret rött", "jag gör det för att reta folk". Det är vad jag hör folk säga.
    Men det är aldrig nån som funderar vad folk ska säga om man super sej full, slår sönder rutor på cafe, visar bröstvårtorna och spyr ner hela sej en vanlig lördagskväll.
    Det är mer legitimt att göra bort sej på fyllan än att ta på sej ett par röda byxor.
    Folk silar mygg och sväljer kameler.
    Kvinnor 40-70 år är en väldigt ängslig men samtidigt väldigt kritisk grupp. Jag antar att det är två saker som går hand i hand.
    Jag känner flera som säger "skiter väl jag i, folk får väl prata" men som samtidigt oroar sej för att de nyss köpt en kofta som är lite speciell.
    Det är viktigt att vara snygg och välvårdad och ha putsade fönster men att man är full och cyklar i diket när polisen kör förbi eller om man super och hamnar i slagsmål med sin man, det spelar ingen roll.

    SvaraRadera
  5. Väl skrivet. Du har en bra blogg!
    Tänkvärd på många sätt.

    Du fick mig att fundera på vem jag är och hur jag anses vara bakom mina GARDINER. Trots att jag inte bor i närheten av dig, ej heller i en byhåla, men ändå, igenkänningsfaktorn är hög iaf....
    Du fick mig att inse hur fränt är inte det att var lite mera sig själv!
    Kom igen nu, nu gör vi världen lite roligare, gladare, tillmötesgående! Det är ju vår!/bloggläsare i norr

    SvaraRadera
  6. Hahaha, du är så klok och sund!! "Det är mer legitimt att göra bort sig på fyllan än att ta på sig ett par röda byxor" well said!! Du har bymentaliteten i en liten rosa ask med gröna snören! Vilken mysig blogg du har, många kloka tankar! Jag har tagit ner gardinerna, men maken har ställt dit fikusar, jag tuktar dem hårt. In med lite sol och hit med lite farligheter :D /Sara Nelin

    SvaraRadera
  7. Sara: Ja det här med att fånga bymentaliteter är roligt. Det är vi tigrar bra på.

    SvaraRadera