torsdag 20 januari 2011

I all hast.

Hela veckan har gått åt att röja bland alla saker efter min svärmor, Lisa som numera är utsedd till Loppiskonsult har hjälpt mej att arrangera och planera.
Vill ni ha det fint hemma tycker jag att ni ska ringa henne, hon är en mästerlig inredare.

Jag har varit supertrött alla kvällar speciellt i går då det verkligen inte gick som jag tänkte mej.
Jag och Lisa hängde i lägenheten till strax före 21, då for vi till Östängs för att köpa lite kvällsmat (hamburgare och korv). Vi åt på Isakvägen och jag tjatade på Lisa om disken. Mitt i en givande diskussion  ringde Peter. Han hade fått bensinstopp vid spjutmo (2 mil från Mora och halvvägs hem).
Jag och Lisa tjöt “Räddningspatrullen på språng” och gav oss iväg, först till Rot för att få fatt i en bensindunk, sen till DinX för att tanka och slutligen drog vi söderut. Toyotan gick som ett skållat troll efter riksvägen och vi sjöng vårt ledmotiv.
Vid spjutmo hittade vi Peter och bilen. Jag hällde i bensin och Lisa höll i tratten. Jag skvätte bensin både på Lisa, mej själv och bilen.
När Peter skulle vrida om nyckeln skojade vi om att om det var så att bilen inte startade så hade Lisa Klitt-willys startkablar i toyotan.
Bilen startade inte, vi fick kabla…
När Peter skulle sätta sej i och åter igen försöka starta bilen så hade det hänt något med centrallåset, bilen var låst och nycklarna satt i tändningslåset. UTELÅST!
Vi skrattade lite, Peter ringde sin pappa (bilägaren) och Lisa kläckte den strålande idén om att skuffluckan kanske inte var låst och att det kanske gick att fälla fram baksätet och ta sej in den vägen.
Skuffen var faktiskt olåst och det gick att ta sej från skuffen till baksätet. Vi skickade in Lisa, hon for med huvudet före rakt ner i baksätet. Det sista vi såg av henne var hennes bakdel iklädd skarprosa velour och ett par fötter med raggsockor på.
Jag skrattade som en galning medans hon låste upp bilen inifrån.

När det var dags att fara sa jag
-vi låter Peter åka först så vi ser att han tar sej.
Problemet var bara att Peter hade stängt förardörren med sej själv utanför, när han tog i handtaget insåg han att bilen låst sej en gång till.
Och för andra gången den kvällen såg vi Lisas rosa röv fara som en säl ner i baksätet.
Jag skrattade så jag nästan bröt ihop.

Nu mera finns det ett ord för att glida från skuffen över ett ryggstöd och ner i sätet med huvudet före och magen ner. Att säla eller att göra en sälning.
Kom ihåg var ni hörde det först.

4 kommentarer:

  1. asså vad härlig du är Linda! Jag råkade in här på ett bananskal eller kanske som en sälning? Haha. Diggar din blogg. Humor är ordet. Det där va riktigt kul och jag ser det hela framför mig.

    SvaraRadera
  2. Hahahaha men gud så roligt ;D

    SvaraRadera
  3. Min helt klart bästa bilräddning.

    SvaraRadera