Den är helt galen och jag älskar den.

- Posted using BlogPress from my iPhone
Iittan jär wisst ig,og ed wisst ig langt firi....
Jag har facebook, ibland blir det tydligt att jag har accepterat mer eller mindre puckon som “vänner” på face.
När jag ser sånt här så blir jag en aning grinfärdig och skitnödig. Det är säkert ment som ett skämt men jag tycker inte att det är det minsta roligt. Bara förnedrande och fientligt.
Kvinnan är som en korsning av indian & schäfer....
Antingen är hon på krigsstigen eller också så sitter hon på arslet och morrar!
Är det nån som inte får en klump i halsen?
En helg åkte jag och Peter till Stockholm för att gå på konsert. Bil till storstan och hotell på Östermalm, flådigt ska de va..
Det var Toby Keith, han var bra men han var nog inte riktigt nykter.Jag vet inte hur men det var en Oompa-loompier som spelade gitarr!
Vi bodde på Mornington hotel på nybrogatan, bredvid låg tydligen “stans bästa korvkiosk”. Vi hann inte prova, den var stängd när vi kom från konserten.
Peter.
På hemväg, i Hofors.
En blogg och en vända på aftonbladet så har jag konstaterat att usa-trenden “gå-ner- i-vikt-barnböcker” har kommit till Sverige. I usa var det boken “Maggie goes on a diet” som orsakade en upprörd storm. I Sverige är det boken “Tjocke Albin tänker om” som riktar sej till barn och handlar om att gå ner i vikt.
Jag blir så arg på sånt här, barn ska lära sej om kost och hälsa men helt plötsligt handlar det om att vara smal. För smal är bra och hett, tydligen.
Dessutom så är det med kosten något som föräldrarna ska lära sej och sen föra över till sina barn genom bra mat och bra motionsvanor. Det kvittar väl om man är tjock bara man äter bra och rör på sej.
Dessutom så ska barnböcker vara roliga, härliga, kusliga, spännande och mysiga berättelser, inte tynga barn med dåligt samvete för att de är tjocka.
Nej du, barnboksförfattare Frida Lindgren Karlsson gör om, gör rätt är vad jag vill säga till dej.
Skriv till föräldrarna istället eller skriv en riktig barnbok.
Allt tycker om nåt, jag tänkte lista saker jag gillar här.
Jag ignorerar denna stackars blogg fullkomligt, fast jag har inte så mycket att skriva om heller.
Men jag kan berätta om mina Marja Entrich-upplevelser. Jag köpte ju ett set med ansiktsrengöring, ansiktsvatten och hudkräm för lite drygt en månad sen.
Jag trodde ju att jag hade fet hy, det hade jag inte. Min hud är känslig. När jag började med produkterna förvandlades min hud på praktiskt taget en dag. Jag är nu mjuk och smidig i ansiktet, sminket rinner inte längre av, jag är inte längre torr och kliig när jag tvättat mej och all oljighet har försvunnit.
Några små finnar har jag fått, men det är mest små varpluppar och de kommer oftast när jag varit sminkad i flera dagar. Alla de pormaskar jag hade förut har minskat väldigt mycket, de finns kvar men de är inte alls lika tydliga och de är väldigt mycket färre.
Rebeckas blogg, hon säljer ME-produkter.
Dessutom så är hon matsmart, så hon har säkert recept och mattips om ni vill. Och inte nog med det så sjunger hon jättefint, jag tycker att ni ska boka henne till dop och bröllop.
Jag har precis slutat med hårschampoo, vi får se hur länge jag orkar hålla på. Igår provade jag med bara balsamtvätt för första gången, håret blev rent och mjukt. Inte lika squeeky clean som tidigare men det är ju inte heller nyttigt.
Men vi pratar mer om det när jag provat ett tag
För er som vill läsa mer så kolla på www.lockig.se. Där finns allt man behöver veta.
Tvål har jag oxå slutat med, i duschen alltså. Handtvål har jag fortfarande. Istället använder jag en salt/oljeskrubb från Hemkokat.nu.
Jag har ju varit så himla torr jämt, det har dammat av mina strumpbyxor när jag dragit av dej. Huden på smalbenen har varit mer vita än rosa och det har jämt kliat.
Nu skrubbar jag istället och hela jag är mjuk. Jag tror inte att jag luktar så illa heller.
Om man vill köpa hemkokta produkter så finns de på www.hemkokat.nu. Annika som har hemkokat brukar stå på Rättviks marknad, i rondellen. Jag tycker verkligen att ni ska prova skrubben. Jag brukar köpa Lime och Litsea cubeba.
Jag åt lunch med två vänner och den ena vännens mamma, alla tre jobbade på sin vikt. En äter delvis pulver, en köpte ett löpband och en var viktväktare.
Vi tillbringade en hel lunch till att prata om mat och viktnedgång, vad man ska äta, vilken metod som fungerar och vilken som inte fungerar.
När jag gick hos min FYSS satsade jag på 1 kilo i månaden, det är skonsamt för kroppen och sinnet. Ingen stress, ingen påfrestning för kroppen.
Nu fick jag höra att jag kunde gå ner min extra 40 kilo på ett år. ETT ÅR!
Jag förstår att jag oxå skulle kunna göra det men jag undrar vad det skulle ge mej för liv.
Då insåg jag att jag inte vill gå ner 40 kilo, jag har ingen lust, jag känner inget begär.
Jag är nöjd, men nu är jag ledsen över andra överviktigas syn på sej själva. Att tro att livet blir annorlunda för att man går ner i vikt, att kanske tro att man blir nån annan.
Jag insåg hur krampaktigt gärna de ville gå ner i vikt, jag känner mej skonad. Jag känner inte den nästan panikaktiga känslan längre, måste tappa i vikt-paniken.
(Även om jag oxå är mästare på dieter och dos and donts. )
Nu vill jag förespråka HAES, healt at every size. Man kan äta bra mat och motionera fast man är överviktig. Jag tror att det gör mer för det psykiska välmåendet än att viktväkta och bli smal.
Lev, ät och rör på dej!