Hur kan det bli så?

Förut när jag jobbade supermycket bloggade jag ändå, helst på nätterna när hjärnan gick på högvarv.
Men nu när jag oxå jobbar supermycket har jag inte ett endaste ord att skriva. Jag är mest trött och stressad, hur kan man bli så stressad av godis?
Fast det är nog inte godiset utan handlares skitnödiga inställning till sin affär. De kan liksom aldrig bestämma sej och hur än jag ställer mej så har jag röven bak.
I dag har jag hispat så mycket mellan att vilja jobba och skita i alltsammans att jag fått ont i magen. Det ringer, jag svarar, nån klagar, jag tar åt mej fast jag inte tycker att det är mitt fel.
Nästa ringer, jag svarar, bedömer min jobbsituation som svår, sitter i kläm.
Hur viktiga kan nötter vara för människans fortsatta existens?

Det känns som om det som tar stryk, det är jag och mitt kreativa sinne. Ingen pratar med mej om dagarna, ingen ger upphov till något roligt att skriva om.
I dag blev jag till och med arg på en gubbe som försökte ta min aftonbladet. Sån brukar inte jag vara.
Men jag kan säga att jag hatar turister mer än vanligt, det är aldrig nån som ser mej där jag står och jobbar. Jag menar inte att de ska stanna upp och titta på mej utan snarare att de kanske kan väja för mej när de dundrar fram med kundvagnar, barnvagnar och pjäxor.

Inte ens kameran är rolig längre, var ska detta sluta?