tisdag 4 oktober 2011

En hund, ett liv

Det var när jag flyttade till Älvdalen som jag insåg att man skjuter hundar som inte jagar.
Hela mitt liv har jag trott att man köper en hund för att få en kamrat för livet, eller i alla fall 10-15 år. En bästa vän som man tar hand om, ger mat, går med, klappar, tar med på kurser och kanske sover i ens säng på natten.
Som änglahund med Hasse Andersson. Ett löfte som man inte sviker, en vän som man inte överger.

Men tydligen så är det inte så, här köper man en renrasig jakthund till just jakt. Inget annat förutom kanske ett hundgårdsliv.
Jagar hunden inte så har man inte kvar den utan man skjuter den. Här florerar rykten om en kille vars jakthundar som börjar bli lite skruttiga eller inte jagar som de ska “förolyckas” under jakt.
Jag har mött en fin hanhund i skogen som fick en ny ägare för att han inte dög. Hade den nya ägaren inte funnits hade hunden varit död nu.
Det är så jag vill gråta rakt ut, fina fina hundar som dör för att ägaren kanske inte ens bryr sej om att träna hunden. En som bara köper hunden och sätter den i hundgården.
Senast i förrgår såg jag en hund som aldrig får komma in, den stod instängd i en hundgård placerad bakom en lada. Helt isolerad, ni kan tro att den skällde på mej.

Jag vill bara dänga alla som inte tar hand om sina hundar, som en gammal bekant sa “det är svårt att plocka upp utslagna tänder med avbrutna fingrar när man sitter i en pöl med piss”.

Dessutom så vill jag höja ett varningen finger till er som föder upp hundar hemma, kanske bara får en valpkull. Tänk efter före vem som ska få köpa, ta rejält betalt, om du är osäker: NEKA!
Kan ni leva med er själva om ni säljer en valp som kanske inte får ett värdigt liv?

8 kommentarer:

  1. Ja, det är så sorgligt. Sen gnäller de jävla jägarna om att vargarna tar deras hundar. :P

    SvaraRadera
  2. Ah det är fruktansvärt... De vi köper Eddie av nu var noga med vem som fick ta valparna så vi redovisade verkligen hur bra vovven skulle få här med vår tomt och vår trygga familj. För mig som hundköpare ger detta mig en trygghet att istället veta att valpen kommer från en bra familj, för det är minst lika viktigt :) Bra inlägg Linda!

    SvaraRadera
  3. Ja det är så sorgligt Linda. Jag har ont i magen varje dag =(

    SvaraRadera
  4. Där skriver BertaStina under med fet stil..

    Det är fanimej helt jävla sjukt att man kan skjuta en familjemedlem för att dom inte kan jaga. eller nåt annt som inte passar... Nej tvi fan.. Sånt har BertaStna retat upp sig på länge.. för att inte tal om dom som låter sina katter få kattungar för att sen bara avliva dom för att dom inte vill ha dom.. Det finns P-Piller.. !!
    Nej, DÄNG skulle det vara så det heter duga..
    Bah.. nu påminde du BertaStina om nåt som hon blir riktigt förbannad på.. o ledsen för alla dom oskydliga djurens skull.. =(

    Nej inga djur till såna människor..
    Tack för orde då =)

    Däng på du Linda, mest du kan..

    SvaraRadera
  5. Nä fy fasen... Är det så svårt att träna om hunden istället eller är det så att ägaren egentligen känner dåligt samvete och att det är ett misslyckande ifrån sin egen sida. Så då är det bättre att döda hundstackarn än att erkänna att man själv inte duger.

    Åh så gnäller folk över lite vintage päls som är död sen 50, 60 år sedan. När det pågår djurplågeri idag här o nu.

    SvaraRadera
  6. Nä fy fasen... Är det så svårt att träna om hunden istället eller är det så att ägaren egentligen känner dåligt samvete och att det är ett misslyckande ifrån sin egen sida. Så då är det bättre att döda hundstackarn än att erkänna att man själv inte duger.

    Åh så gnäller folk över lite vintage päls som är död sen 50, 60 år sedan. När det pågår djurplågeri idag här o nu.

    SvaraRadera
  7. Lill Gull: Förmodligen är det inte samma folk som gnäller på päls som skjuter sina hundar? Päls är fan i mig aldrig okej! Lika lite som att skjuta hundar. Kan man bara uppröras över en sak i taget här i världen? Jobbigt i så fall; för så mkt elände som det finns blir det svårt, för att inte säga omöjligt, att välja vad som är värst.

    SvaraRadera
  8. När jag var arbetslös för några år sedan så satt jag ofta hemma och ville ha en fyrbent vän. En kväll hittade jag en annons där en man skrev att hans jakthund behövde ett nytt hem. Han ville skänka bort hunden till någon som tillät honom att låna honom under jakten. Hans fru hade blivit väldigt allergisk så hunden kunde inte bo där.

    Jag ringde och nu bor min Roy här. Han är 10 år gammal, ser nästan ingenting och är rätt så värdelös på att jaga MEN varje höst så åker han och mannen iväg en vecka och jagar och umgås. De är ute i skogen och går flera timmar om dagen, trots att jycken inte riktigt kan jaga längre. De avgudar varandra.

    Det är så fint att veta att alla inte skjuter sina jakthundar när de inte duger längre!

    Vi har god kontakt med mannen och jag skickar bilder på Roy så ofta jag kan och vi hörs lite då och då för att kolla läget.
    Det värmer i hjärtat att Roy är mer än en jakthund för honom.

    SvaraRadera