söndag 1 augusti 2010

TJOCKIS!!

Jag är en tjockis, en helt vanlig rulta med en nuvarande matchvikt på 107 kilo.
Men lika fullt är jag fortfarande en människa med rätt att njuta och leva. Därför har jag slutat fetgoogla, på internet finns det så många med så dumma åsikter.
Dessvärre läser jag fortfarande Kissies blogg, hon hade gått upp 3 kilo och himlen rasade ner på hennes huvud. KAOS OCH PANIK.
3 KILO!
Hon raljerade sen över hur dumma feta människor var eftersom de förstörde sina kroppar.
Jag tycker att det är dummare att banta och pinas hela livet för att hålla sej smal.
En kompis kompis har varit fet och sen bantat och bantat och bantat. I dag är hon smal men vågar sej inte ens på att äta en bulle ifall hon skulle råka bli fet igen.
Jag har funnit att det inte spelar någon roll om man är smal eller fet, klädbekymmer och kroppsnojja kommer ändå alltid att finnas.
I mitt fall så har jag svårt att få plats med tuttar och lår, en ny bekantskap som tittade in här försvinner i kläderna hon provar. Hon VILLE ha tuttar och rumpa istället för att väga pass 55 kilo.

Jag byter irritationsmomenten (supermodeller, anorexiaoffer, storbloggerskor och highfashion) mot förebilder (nostalchic, korpulent)

och så givetvis JOY NASH!!!

3 kommentarer:

  1. Jaha...jag väger 95 pannor och jag ska tala om en sak...I HATE IT!!! Jag bryr mig inte om hur andra ser ut....smala...tjocka...whatever.
    Men jag märker hur lite jag orkar, flåsar som en västanvind och mår typ piss, skit och pannkaka.
    Där här "skalet" jag bär omkring på är inte jag. Jag måste bli den jag vill vara för att må bra. Komma ur den här cirkeln av onyttigt frosseri. Jag ska söka hjälp.
    Imorgon börjar det...

    SvaraRadera
  2. Börja motionera och sluta hata dej själv. Jag gick till en FYSS som talade om vad jag skulle äta och hur jag skulle motionera.
    Motion 30 min*3 varje vecka. Lite kolhydrater och mat 5 ggr om dagen.
    Och var snäll mot dej själv.

    SvaraRadera
  3. Ja, Linda. Släpp Kissies blogg. Hon förtjänar inga fler läsare. Vore hon mitt barn skulle jag vara förtvivlad. För vad har en förälder gjort för fel som gett en unge den människosynen? Vidrigt, är vad det är.

    SvaraRadera