I dag har Vynja följt med mej där jag dragit fram, Viborg, Högståsen, Orsa, Viborg, Orsa, Viborg och Älvdalen.
Hon har flåsat så mycket i värmen att nu när jag kommit hem och återbördat jycken till sin rättmätige ägare så hör jag fortfarande små flåsningar.
Jag har sagt så länge att jag ska ha 30-årskalas men nu vet jag inte. Tack vare jävla a-kassan så blir augusti en fattig månad, mina sparpengar har gått åt till att leva på. TRIST!
Det skulle ju bli lätt att spara ihop till ett kalas för 20-25 gäster men så är det inte längre.
Dessutom så är Peter trött och vill åka utomlands innan vintern ramlar ner i skallen på oss. Han ska ju börja jobba den 1 november så efter det finns ju ingen möjlighet att åka någonstans.
Jag har jobbat sönder sommaren redan, solbränna och bad uteblev. Jag som såg lata sommardagar med P1 och korsord framför mej har nu jobbat merparten av de soliga dagarna.
Så KALAS eller RESA?!?!
Kan man åka till Turkiet i oktober? Gud (och mina arbetsgivare) hjälp mej så jag har råd att göra något kul!
Bygdeveckan drog i gång i helgen. Jag, Lisa och Carro var på plats. Egentligen skulle vi ha hållit i en modevisning men det var ingen som riktigt orkade eller hade tid så vi dressade oss och gick runt och var snygga istället.
I dag var det loppis i Rot, jag shoppade lite grann. Lisa shoppade mer! Så vi har åkt fram och tillbaka på bynn med släpvagn. Det är en himla tur att jag lärt mej hur spännband fungerar.
Jag ber om ursäkt för sneda och suddiga bilder, det här gick fort!
Inköpen blev
*En kopp med fat i engelskt proslin.
*En brödrost full av gamla smulor.
*6 smultronglas
*Gudrun Sjödén-scarf
*Teburken Sally från NilsJohan
*Brun handväska
*Brödfat i plast
*Burk från Mazetti
Total summa 137 kronor.
När jag började läsa tidningen Hennes (numera nedlagd) så pratade de om halloumiost (detta var nog –97) och att den gnisslade när man åt den. I flera år kunde jag inte släppa den känslan, den kom tillbaka ofta och drev mej nästan till vansinne. Jag som inte provade halloumi för ens –09 visste ju inte hur det kändes men jag anade. Den känslan var hemskt. Jag trodde nämligen att det skulle vara som att gnaga på folie.
Nu har jag provat och vet att det inte är så. Jag vet även att halloumi är vansinnigt gott.
I dag hittade jag en ny äcklig pryl som inte vill lämna mitt huvud. Det började med att Ilas gnagde på hundmat, jag tyckte att det knastrade välbekant och sen dök tanken upp.
När jag var liten och skulle tappa en tand, en tand om hängde fast i ena kanten. När jag tuggade så åkte den ur sitt hål och motsvarande tand i överkäken skrapade mot roten av den lösa tanden. Det uppstod ett hemsk knarr.
I dag kan jag inte sluta tänka på det knarret!
Andvägen har fått ny beläggning för att den ska kunna användas till streetrace, lagliga streetrace.
Nu används den nylagda vägen som streetracingbana av ortens bilburna ungdom på nätterna. Inte lagligt.
Polisen prioriterar inte ärenden som gäller däckbränning och racing. Det vet jag, för jag har ringt.Alltså får jag fortsätta lyssna på det oljud som bjuds.
Ibland undrar jag hur Älvdalen kan få fortsätta vara “laglöst land”, vi har fått poliser som utrustats med nya bilar. Ändå finns det inga poliser här. Hur kan länets största kommun vara utan poliser?
Hur kan kommunen som säkerligen vet om vilket liv det är om nätterna erbjuda ytterligare ett alternativ till sattyg?
Negativ kritik till kommunen, polisen gör säkert så gott de kan.. eller?
Jag sitter här och väntar på att sjukvårdsupplysningen ska svara i telefon. Det är möjligt att jag har blindtarmsinflammation eller en fis på tvären, hur det än är så har jag ont.
Det gör ont att luta sej framåt, det gör ont att sträcka ut, det gör ont att klämma lite på stället där det gör ont.
Det enda som inte gör ont är att sitta framåtlutad som en räka. Så det gör jag nu.
Jag tror jag ska försöka duscha lite om det är så att jag måste åka till akuten, jag vill inte att de stackars sköterskorna ska behöva känna lukten av ljumsksvett.
Ge mej tips på mat med lite lite kolhydrater. Efter flera dagar med pasta fiser jag som en häst. Men det luktar elefant… :-)
I min ungdom jobbade jag på ett bussföretag. Jag satt med i taxiväxeln där som ungdomspraktik men på fredagar och måndagar fick jag jobba som bussvärdinna på en buss för handikappade barn.
Jobbet var super, Orsa-Bollnäs-Orsa och massor med härliga ungdomar.
Men där träffade jag min första riktiga tafsare, en busschaufför som heter Ove.
I Edsbyn finns ett rejält farthinder, det gjorde ett bussen skumpade till.
Det gjorde även mina, redan då väl tilltagna bröst. Ove kunde väl inte hålla sej utan fick lov att vända sej om och klämma mej på bröstet. Som han sa
-Jag fick lov att känna om de var äkta.
Jag var så hemsk generad att jag inte sa att pip till nån. Men det gjorde Ove, han skröt för hela företaget. Chefen fick veta tack vare det. Jag blev lovad att slippa åka med Ove mer, ett löfte som bröts efter bara nån vecka.
Men det allra värsta är att Oves ex Inga, vad jag minns så var de nyskilda efter typ 15-20 år. Hon var säkert kränkt att hennes älskade Ove klämde på småflickor och det passade hon på att ta ut på mej.
Hon haffade mej i matsalen när vi var ensamma. Det har gått 10 år sen men jag minns fortfarande hur nedlåtande hon var. Hon sa
- Det är ju sånt du får tåla i en mansdominerad bransch.
Jag undrar hur många sommarjobbade flickor som får “lära sej att tåla” i sommar.
Lisa ska vara med i en bok som bilar eller nåt sånt. Han som ska vara författare misslyckades tydligen med sina bilder så jag och D40n fick rycka ut.
En bekant till mej som heter Erik kallade sej för längesen “MoraNisse” och sjöng roliga visor som han skrivit själv. Det här är min favorit.
Härom dagen mötte jag Erik utanför min port, han hade varit upp och lämnat en skiva till Peter och mej som tack för hjälpen med foton till konvolutet.
Det har blivit stor förändring, köp gärna Eriks nya skiva Inspiration. Han kallar sej för Billy Opel nuförtiden.
På slutet var jag väldigt dålig att fota. Kameran låg inklämd i en ryggsäck på cykeln, det var mer knöligt än roligt att ta fram den.
Men jag har lite att bjuda på.
Vi åkte över bron till Malmö, tog en paus i Limhamn och tittade på utsikten. Sämre start på midsommarafton kan man ha.
Sen fick vi hjälp att hitta till något annat ställe.
189 mil på hoj blev det. Babianröv blir nog sammanfattningen.
Utanför Tivoli stod en tjusig bil med stilig chaufför. Jag var så satans nyfiken vem det var som skulle åka att jag stod kvar och väntade.
Och till sist, några svenskar…
Inlägg
Alla kommentarer
