Vad för slags liv erbjuder du din hund?

Jag får ont i hjärtat när jag tänker på hur en del hundar lever sina liv. Tänk er att sitta ensam i en hundgård hela livet, där det aldrig händer något roligt, att bara sitta och vänta.
Jakthundarna tycker jag extra synd om, de älskar att jaga. De får jaga några veckor om året, resten av året sitter många av dem bakom hönsnät. Några veckor innan jakten tar husse eller matte ut dem på cykelturer för att de ska träna upp flåset, när jakten är slut åker de in i sin hundgård igen.
När jag bodde i Viborg var där en familj som hade en jämthund, han satt bunden vid sin hundkoja hela livet. Han fick aldrig komma in (sonen var allergisk), han gick aldrig några promenader, han fick aldrig följa någonstans. Han skällde när vi gick förbi, han ville väl följa med förstås.
När han blev gammal och sjuk gömde ägaren honom i en gammelstuga istället för att ta honom till en veterinär eller be min pappa skjuta hunden.
En dag stod där en ny hund bunden vid hundkojan. Jag undrar vad den fick för liv.

Det är vansinne att skaffa husdjur utan att tänka sej för, småbarnsfamiljer som skaffar en schäfervalp tex eller tonåringar som köper en valp utan att begripa att hundar kräver mycket tid och engagemang. Jag undrar hur många föräldrar som fått ta över husdjur som unga djurköpare tröttnat på.

Jag funderar varje dag på vad jag erbjuder min hund för liv, det är en jakthund men hon jagar bara någon katt eller ekorre ibland eftersom hon inte är injagad. Jag vill ha det så.
Vi går promenader, hon är nästan aldrig ensam, hon får hälsa på andra hundar när vi är ute och hon får följa med när vi åker någonstans.
Hon är inte intresserad av leksaker eller tuggben, det är lite tråkigt för det hade varit roligt att leka lite med en tennisboll.