En klassiker

En riktig klassiker i min soppa.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Kalla mej kandidaten, men inte än.

Det här med att plugga har jag funderat på ett tag, jag vill lära mej nåt nytt, jag vill ha en riktig utbildning så jag kan säga vad jag är arbetslös inom.
Det riktigt svåra är att göra sej av med jobben, jag har alltid jobbat och har väl lite som filosofi att “har man bara ett jobb så fungerar det”.
Helt plötsligt så ska jag inte jobba, eller inte jobba så mycket som tidigare.
Just den här morgonen har jag bestämt mej för att försöka. Det började med att klockan ringde i morse, jag kollade facebook och mailen istället för att hoppa upp ur sängen. I min jobbmail fanns ett mail från min chef, det stod “Vi har blivit av med alla butiker i Sälen enligt Kungen”. (kungen är karamellkungen, det stora lösgodisföretaget) Du kan ringa mej.

Jag fick lov att gå upp och fungera lite, jag kom på att sista ansökningsdatum till Linnèuniversitetet är den 17 oktober.
I soffan slet jag fram datorn och surfade runt, letade lite info, mailade och bestämde mej slutligen.
Jag har sökt biblioteks- och informationsvetenskap 180 poäng.

Nu vill jag att alla håller tummarna så att jag får börja plugga nästa år.

Igår, chips…

idag, ägg.

Jag fiser alltså som en kamel, det är knappt så att hunden till umgås med mej. Hon ligger bakom mej i soffan, jag vet inte om hon andas längre.
Jag undrar vad jag ska äta för att vara fisfri, i och för sej så har jag inte ätit chips, pizza eller pommes på ett tag och det verkar ha räddat tapeterna från att krulla ihop sej.

Fröken Fettbalja!

Jag har för första gången i mitt liv varit med om en ansiktsbehandling, jag ångrar att jag inte gjort en tidigare. Jag fick lära mej att jag har känslig och torr hud istället för fet som jag jämt trott. Jag blev tvättad, kemiskt peelad, ångad, inoljad, portömd och smord.
Efteråt var jag röd och blank men ack vilken skön känsla i ansiktet. Smidig är ordet som poppar upp i min skalle, allt var så mjukt och stretchigt! Inget stramande eller kilande, bara rörligt och lent.

Nu har min vän Rebecka Gravås börjat som säljare hos Marja Entrich, ett företag inom naturlig hudvård. Det är dyra produkter men samtidigt så är de fantastiska och dryga.
Idag fick jag mina första produkter, ett rengöringskit för ansiktet samt en havsalgstvål som värdinnegåva. Värdinnegåvan får alla som har ett ME-party.
Jag har precis provat alla produkterna och det känns fantastiskt!

Jag tänkte göra en liten utvärdering om en vecka och se hur det har gått. Tanken är att jag ska använda produkterna morgon och kväll varje dag och se vad som händer med den gräsliga fettproduktionen i mitt ansikte.
Hoppas att det hjälper annars har jag slängt 763 kr i sjön!

Surt sa räven…

Det bästa med att vara tandläkarbedövad är att man bara har halsbränna på ena sidan av svalget (gommen, tungan??)

En hund, ett liv

Det var när jag flyttade till Älvdalen som jag insåg att man skjuter hundar som inte jagar.
Hela mitt liv har jag trott att man köper en hund för att få en kamrat för livet, eller i alla fall 10-15 år. En bästa vän som man tar hand om, ger mat, går med, klappar, tar med på kurser och kanske sover i ens säng på natten.
Som änglahund med Hasse Andersson. Ett löfte som man inte sviker, en vän som man inte överger.

Men tydligen så är det inte så, här köper man en renrasig jakthund till just jakt. Inget annat förutom kanske ett hundgårdsliv.
Jagar hunden inte så har man inte kvar den utan man skjuter den. Här florerar rykten om en kille vars jakthundar som börjar bli lite skruttiga eller inte jagar som de ska “förolyckas” under jakt.
Jag har mött en fin hanhund i skogen som fick en ny ägare för att han inte dög. Hade den nya ägaren inte funnits hade hunden varit död nu.
Det är så jag vill gråta rakt ut, fina fina hundar som dör för att ägaren kanske inte ens bryr sej om att träna hunden. En som bara köper hunden och sätter den i hundgården.
Senast i förrgår såg jag en hund som aldrig får komma in, den stod instängd i en hundgård placerad bakom en lada. Helt isolerad, ni kan tro att den skällde på mej.

Jag vill bara dänga alla som inte tar hand om sina hundar, som en gammal bekant sa “det är svårt att plocka upp utslagna tänder med avbrutna fingrar när man sitter i en pöl med piss”.

Dessutom så vill jag höja ett varningen finger till er som föder upp hundar hemma, kanske bara får en valpkull. Tänk efter före vem som ska få köpa, ta rejält betalt, om du är osäker: NEKA!
Kan ni leva med er själva om ni säljer en valp som kanske inte får ett värdigt liv?

Kvällsknark!

Jag startar datorn, kollar facebook, kollar mailen, börjar bläddra lite  i min blogglista och hamnar ALLTID på chubby bunnies!
Jag kan gå igenom 50 sidor med kurviga brudar, ibland börjar jag fundera om lesbiskhet kan komma smygande som en 31-årskris.
Det är ju så många snygga, coola, feta brudar i bloggen. Den som tror att en fet brud gömmer sej i tältklänningar och bakom fult hår har HELT fel!
Det här är så häftigt att jag blir helt förstummad, det är mycket naket och ännu mer påklätt, en del ser faktiskt inte riktigt kloka ut och en del är så snygga att man inte tror att det är sant.
Jag tror att det finns många som behöver se den här bloggen, både fetthatare och knubbiga fjortisar som tror att de inget duger för att de väger 20 kilo för mycket.
För här kan fan i mej inte ens en fetthatare säga emot mej, det är är HETT!
Det känns uselt att media oftast väljer bort överviktiga (och väldigt ofta oxå “normalviktiga”) för att visa bara smalisar. Jag har nog inte sett en strl 50 i en tidning om det inte handlar om “viktspecial”, “gå ner 10 kilo på en vecka eller “Louise gick ner 65 kilo med GBP”, Louise säger: Jag är så mycket lyckligare nu!
Amelia, Frida och vad tidningarna nu heter borde ta en kik på det här och inse att tidningarna behöver visa större mångfald bland sina “modeller”.

Bara för att man är fet betyder inte det att man är ful!

Klicka på bilden för att se mer!