1 timme varje dag.

En sak är riktigt dåligt med att bo på landet och det är att det finns så mycket plats för hundgårdar.
Här i Älvdalen (och Orsa, där mamma bor) finns det MASSOR med hundar som sitter fast i sin hundgård hela året. De kommer ut några veckor på hösten när det är dags för älgjakt. Första veckan cyklar husse som fan med hunden och sen jagar den älg i nån vecka för att sen låsas in till nästa höst.
Det är rent och skärt djurplågeri att låta sin hund ha ett sånt tråkigt liv. Någon gång i veckan passerar jag en stor jämthundshanne som sitter i sin hundgård och tittar ner på vägen. När han ser mej så voffar han och viftar på svansen, han vill nog väldigt gärna följa med. Jag ser aldrig att hans husse och matte går med honom.
Dessutom så har folk en fantastisk förmåga att skaffa för många hundar. I ett av våra fina “blad” som hamnar i brevlådan varje vecka, fyllda med reklam och nån enstaka artikel såg jag en bild på en kille som tydligen var en utomordentlig björnjägare.
Han ägde 8 (åtta) hundar, jag undrar om han går med alla hundarna varje dag? Jag tror faktiskt inte det.
Precis som min kära mor tycker jag att man inte borde skaffa sej mer än en hund, att den ska få åtminstone 1 timmes promenad varje dag, att den ska få vara en aktiv del av familjen, att den ska ha yta att röra sej på och att husse/matte lägger ner tid på sitt djur.
Brukshundar ska ingen som inte jobbar med sin hund ha! Schäfer och bordercollie är arbetshundar och ska inte bo i en lägenhet och bara få en ynklig pissrunda om dagen.
Brukshundar kräver massor av träning och stimulans och det är det få barnfamiljer som kan erbjuda en sån hund.
Tänk efter först: kan jag ta hand om en hund? Har jag tid och plats? Har jag ekonomi? Kommer jag att vilja ha den även när den är stor?

På den tiden när jag bodde i Mora kände jag en tjej som gav bort sina hundar när de blev vuxna för att istället skaffa sej en ny valp.
Till såna människor säger jag, skaffa ett mjukdjur!