När jag började läsa tidningen Hennes (numera nedlagd) så pratade de om halloumiost (detta var nog –97) och att den gnisslade när man åt den. I flera år kunde jag inte släppa den känslan, den kom tillbaka ofta och drev mej nästan till vansinne. Jag som inte provade halloumi för ens –09 visste ju inte hur det kändes men jag anade. Den känslan var hemskt. Jag trodde nämligen att det skulle vara som att gnaga på folie.
Nu har jag provat och vet att det inte är så. Jag vet även att halloumi är vansinnigt gott.
I dag hittade jag en ny äcklig pryl som inte vill lämna mitt huvud. Det började med att Ilas gnagde på hundmat, jag tyckte att det knastrade välbekant och sen dök tanken upp.
När jag var liten och skulle tappa en tand, en tand om hängde fast i ena kanten. När jag tuggade så åkte den ur sitt hål och motsvarande tand i överkäken skrapade mot roten av den lösa tanden. Det uppstod ett hemsk knarr.
I dag kan jag inte sluta tänka på det knarret!
Inlägg
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar